Allt vi hade bara rasade ner, svårt & inse att det förändrades så snabbt. Har aldrig känt den smärtan som när jag såg dig gå. Vill bara glömma allting, men ändå komma ihåg. Du var en speciell person för mig, och tänk att på bara 3 veckor fick jag så stora känslor för dig. Och tårarna rann till floder när jag såg dig med någon annan. Men sånt är livet, det är något jag måste inse. Men det är så svårt. Att gå vidare, när man står på ruta 1 igen. Från världens lyckligaste & där livet kändes perfekt, till ett liv som består av tårar. Kan inte släppa dig, men släpper några tårar. För dig, för oss, för det vi hade. Kan inte säga att jag vill ha dig tillbaka, efter allt du gjort mot mig. Men mina känslor vill inte försvinna.. Jag vet att tiden läker alla sår men jag lever i nutid, inte i framtiden. Det är nu jag mår dåligt & jag vill inte ha det såhär, ständiga tankar om vad du gör nu, vem som är din nya tjej, vem som är hon som får dina söta sms på kvällarna som jag än gång fick.. Vill vrida tillbaks tiden tills tiden då du var min, & ändra allting. Det var att jag tvekade på dig, som förstörde allting. Men jag gjorde allt för att få dig tillbaks, jag kämpade och gav dig exakt allt jag kunde. Men tacken jag fick var att se bilder på dig och en annan tjej. Vet du vilken smärta jag fick i hjärtat? Tårarna rann & rann. Jag står alltid med öppna armar för dig, även om jag vet att inget blir som då. Jag vet att du hatar mig & inte vill ha något med mig och göra längre, men kan inte släppa mina tankar om dig.